Flytt
I enlighet med artikel 9 i nordiska konventionen om sociala tjänster bör ansvariga myndigheter hjälpa funktionshindrade personer att flytta. De lokala myndigheterna är ansvariga för att se till att en funktionshindrad persons flytt kan genomföras om:
• personen flyttar av egen fri vilja,
• personen har särskilda band till det land han eller hon ska flytta till,
• man tror att personens livssituation kommer att förbättras i det nya landet.
Om en funktionshindrad person själv tror att en flytt skulle förbättra hans eller hennes livssituation är detta i sig ett tungt vägande skäl till att flytten ska genomföras. Ta kontakt med din hemkommun för att få hjälp med flytten. Nämn vid behov artikel 9 i nordiska konventionen om sociala tjänster. Kontakta vid behov Social- och hälsovårdsministeriet (www.stm.fi).
Personlig assistent
Många funktionshindrade behöver en personlig assistent för att få sin vardag att fungera. Det gäller naturligtvis även vid resa och flytt.
Om personen flyttar permanent till ett annat nordiskt land ansöker man om stöd för en personlig assistent i den nya hemkommunen. Handläggningstiden kan vara lång, och det är därför bra att ta kontakt med den nya hemkommunen i god tid före flytten.
Om personen vistas i ett annat nordiskt land under en kort tid beviljar kommunen i vissa fall bidrag för utgifterna för en personlig assistent. Om resan, anställningen eller studierna varar en längre tid (högst ett halvår) står kommunen endast i sällsynta fall för kostnaderna för en personlig assistent. För mer information om möjligheter till stöd, kontakta din hemkommun. (Sökregister över Finlands kommuner www.kommunerna.net)
Ledarhund
I finsk lag finns det inga särskilda anvisningar för införsel av ledarhundar till Finland, utan samma regler gäller för ledarhundar som för andra hundar. Reglerna för införsel av hundar och katter behandlas under avsnittet Införsel av hundar och katter till Finland
När man för in en ledarhund från ett land inom EU-området behöver man EU:s så kallade husdjurspass. En ledarhund som inte har vaccinerats mot rabies får föras in från länder som man i Finland anser är rabiesfria (t.ex. Storbritannien, Irland, Nordirland, Sverige och Norge undantaget Spetsbergen).
Alla ledarhundar som förs in i landet från de övriga EU-länderna och som är över tre månader gamla ska ha en gällande rabiesvaccinering och vara behandlade mot bandmask. Närmare information om vaccinering fås av livsmedelssäkerhetsverket Evira (www.evira.fi).
Införsel av hjälpmedel till Finland
Det finns inga avtal som gäller regler för import och export av hjälpmedel mellan de nordiska länderna, eftersom olika regler gäller för olika hjälpmedel. Reglerna påverkas bland annat av om man ser hjälpmedlet som flyttgods, om hjälpmedlet har finansierats med offentliga medel, om hjälpmedlet sätts fast på kroppen och om hjälpmedlet omfattas av tullreglerna i landet. Därför avgörs frågor om införsel i regel genom speciallagstiftning.
Om det handlar om en tillfällig vistelse i Finland, som exempelvis semester eller besök hos släktingar, får hjälpmedlen föras in från ett nordiskt land till ett annat.
Om du planerar att flytta permanent till Finland från ett annat nordiskt land rekommenderar vi att du tar kontakt med din nuvarande boendekommun och din nya boendekommun i Finland för råd i just ditt fall. Kontaktinformation för kommunerna i Finland samt webbadresser hittar du på webbplatsen (www.kommunerna.net).
Läkemedel
De nordiska länderna är som en del av Schengenavtalet bundna av de generösa reglerna för införsel av läkemedel för privat bruk. Import av läkemedel behandlas under avsnittet Tullregler och importrestriktioner.
Schengensamarbetet rör alla EU-länder (med undantag av Storbritannien och Irland) samt Norge och Island. En privatperson får föra in en mängd läkemedel i Finland som motsvarar ett års personligt bruk. Det gäller alla läkemedel som inte finns med i förteckningen i narkotiska konventionen i Finland.
En förteckning över narkotiska preparat finns på Finlex webbplats (www.finlex.fi/).
När man för in läkemedel som innehåller något narkotikaklassat ämne krävs ett skriftligt läkarintyg över att läkemedlet förs in i landet av hälsorelaterade skäl för eget personligt bruk samt ett intyg över läkarens rätt att skriva ut läkemedlet. Utöver detta får man från Schengenländer till Finland endast föra in en sådan mängd läkemedel som motsvarar 30 dagars behov, och från andra länder utanför Schengenavtalet en mängd som motsvarar 14 dagars behov.
Om du misstänker att ditt läkemedel innehåller narkotikaklassade ämnen kan du be läkaren om ett skriftligt intyg. Du kan även ringa Finlands Tull på nummer +358 (0)20 690 600 och fråga vilka regler som gäller för ditt läkemedel. Närmare information om läkemedel ger också Läkemedelsverket (http://www.nam.fi). Uppdaterad lagstiftning som gäller narkotika finns på Finlex webbplats (http://www.finlex.fi/).
Bostad
I vissa kommuner finns det så kallade handikapplägenheter för funktionshindrade personer. Om man får en handikapplägenhet beror mycket på vilken kommun man flyttar till och i vilken typ av lägenhet den inflyttande kan bo i.
När det gäller boende för funktionshindrade personer ska man beakta att i Finland måste kommunen ansvara för att viss social service genomförs oavsett anslag, det vill säga att kommunen för dessa tjänsters del har en speciell serviceplikt.
Enligt 8 § i lagen om service och stöd på grund av handikapp ska kommunen ordna bland annat serviceboende för en gravt handikappad, om personen på grund av sitt handikapp eller sin sjukdom nödvändigt behöver sådan service för att klara de funktioner som hör till normal livsföring. Det här gäller dock inte personer i anstaltsvård.
Enligt handikappserviceförordningens 10 § omfattar serviceboende bostad samt sådana tjänster i anslutning till boendet som är nödvändiga för invånaren i det dagliga livet. Enligt samma förordning betraktas vid ordnande av serviceboende som gravt handikappad den som på grund av sitt handikapp eller sin sjukdom fortlöpande, under olika tider av dygnet eller annars i särskilt stor utsträckning behöver en annan persons hjälp för att klara av sina dagliga sysslor och som inte är i behov av kontinuerlig anstaltsvård. Bara gravt handikappade personer har alltså absolut rätt att få denna service. Också handikappade har lagstadgad rätt till ovan nämnd service, men lagen ger inte absolut rätt att få service.
Enligt socialvårdslagens 17 § ska kommunen ombesörja anordnandet av socialservice, bland annat boendeservice, om den handikappade inte får tillräcklig eller lämplig service eller stödåtgärder utgående från någon annan lag. Enligt 10 § i socialvårdsförordningen ordnas boendeservice i servicebostäder och i bostäder som har reserverats för stödboende, där vederbörandes självständiga boende eller övergång till självständigt boende stöds genom socialarbete och annan social service.
Utöver det som beskrivs ovan är kommunen enligt 9 § i handikappservicelagen skyldig att ersätta skäliga kostnader för ändringsarbeten i bostaden samt för anskaffning av redskap och anordningar i bostaden. Kommunerna har alltså en lagstadgad plikt att erbjuda gravt handikappade olika boendetjänster som en del av handikappservice.
När det gäller frågor som handlar om flytt är det bra att ta kontakt med den nya hemkommunen – de kan ge dig information om hur det ser ut när det gäller bostadsläget för funktionshindrade i just den kommunen. Vid behov kan du även be myndigheterna i din nuvarande hemkommun att ta kontakt med din blivande hemkommun. Allmän information om boende i Finland hittar du på sidorna på Hallå Norden under avsnittet Boende.
Bil
För import av en personbil som används av en funktionshindrad gäller samma regler som för import av bilar i övrigt
Klagomål
I Finland ansöker man vanligen om någon förmån eller rätt av myndigheterna med en skriftlig ansökan. När myndigheten har fått den skriftliga ansökan gör den ett skriftligt förvaltningsbeslut gällande individen och man har rätt att ansöka om ändring av beslutet. Beslut om exempelvis service och ekonomiskt stöd för handikappade som avses i handikappservicelagen fattas i första hand av en tjänsteman inom det kommunala organ som ansvarar för socialvården.
En person som är missnöjd med sitt beslut har rätt att ansöka om ändring inom 14 dagar från att ha fått meddelande om beslutet till exempel av kommunens socialnämnd. Man har rätt att ansöka om ändring av socialnämndens beslut hos förvaltningsdomstolen genom att lämna in ett klagomål inom 30 dagar. Rätt att överklaga detta till den högsta besvärsinstansen högsta förvaltningsdomstolen (HFD www.hfd.fi) beror på förvaltningsbeslutets sakinnehåll. Om saken gäller ekonomiska stödåtgäder eller tjänster som ingår i kommunens speciella serviceplikt och som personen har rätt till oavsett anslag som kommunen reserverat för dessa, kan han eller hon ansöka om förändring i beslutet genom besvär till HFD utan besvärstillstånd. I detta fall är besvärstiden 30 dagar från och med att man fått meddelande om beslutet. I andra fall än ekonomiska stödåtgärder eller tjänster som ingår i den specialla serviceplikten får man inte överklaga utan besvärstillstånd beviljat av HFD och det är tämligen svårt att få detta tillstånd.
Inom hälso- och sjukvårdssektorn fattas inte skriftliga förvaltningsbeslut som inom socialsektorn, och alltså används inte heller de ovan beskrivna möjligheterna för att överklaga och inlämna besvär. I stället kan man lämna in en anmärking om dålig behandling till hälsovårdscentralens enhetschef eller anmäla saken till patientombudsmannen. Enligt 11 § i patientlagen ska en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård utse en patientombudsman. Patientombudsmannens uppgifter är att:
• ge patienten råd i frågor som gäller tillämpningen av denna lag
• bistå patienten i frågor som nämns i 10 § 1 och 3 mom (Patientlagen www.finlex.fi/fi/laki/ajantasa/1992/19920785)
• informera om patientens rättigheter
• även i övrigt arbeta för att främja patientens rättigheter och för att de skall bli tillgodosedda.
Lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården trädde i kraft 2000. Kommunen ska utse en socialombudsman. Socialombudsmannens uppgifter är att:
• ge klienterna råd i frågor som gäller tillämpningen av denna lag
• bistå klienten i den fråga som avses i 23 § 1 mom. (Socialvårdslagen (www.finlex.fi/fi/laki/ajantasa/2000/20000812)
• informera om klientens rättigheter
• också i övrigt arbeta för att främja klientens rättigheter och för att de skall bli tillgodosedda, samt
• följa hur klienternas rättigheter och ställning utvecklas i kommunen och årligen till kommunstyrelsen avge en redogörelse för detta.
Patientombudsmannen och socialombudsmannen är alltså inte besvärsmyndigheter, utan deras uppgifter är av en mer förutseende och konsulterande art.
På nationell nivå övervakas myndigheter och anställda inom den övriga offentliga sektorn av både riksdagens justitieombudsman (http://www.oikeusasiamies.fi/) och statsrådets justitiekansler (http://www.okv.fi). Till dessa görs typiskt klagomål som gäller myndigheternas verksamhet. Dessa myndigheter kan dock inte ändra eller upphäva förvaltningsbeslut som en myndighet tidigare har fattat. De kan utdela en anmärking eller varning till en tjänsteman eller till och med starta en brottsutredning som kallas förundersökning.