I och med att det blir allt vanligare med deltidsarbete och frilansarbete kan arbetstagare hamna i situationer där de berörs av social-, arbets- och skattelagstiftningen i flera länder på samma gång. Det leder ofta till komplicerade situationer och man kan inte enbart tillämpa lagstiftningen i ett land. Fastställandet av vem som ska betala de sociala trygghetsförmånerna beror alltid på flera olika faktorer, och man gör alltid en bedömning från fall till fall.
I detta avsnitt presenteras grundläggande information om beviljande av förmåner baserat på arbete och bosättningsort i Finland och hur de är relaterade till den nordiska konventionen om social trygghet och EU:s förordning om fri rörlighet och socialskydd, som utgör grunden för tolkningen av nordiska medborgares rättigheter i fråga om ärenden som rör socialskydd i Finland. Om du vill ha liknande information om de övriga nordiska länderna väljer du ett land i listan under avsnittet Arbete.
Fri rörlighet och socialskydd
Enligt EU:s förordning 1408/71 har avlönade anställda och företagare, pensionstagare och studerande samt deras familjemedlemmar rätt att röra sig fritt inom EU-/EES-området. När de använder sig av rätten till fri rörlighet inom EU tillhör personerna i fråga det sociala trygghetssystemet i en stat åt gången. Samtidigt kan de förmåner som personerna skaffade sig i det land där de tidigare var bosatta exporteras till ett annat EU-/EES-land om den som får förmånen flyttar från en stat som betalar förmånen. I sådana förmåner ingår enligt EU:s direktiv 1408/71 bland annat pensioner, sjukvård och sjukvårdsförsäkring, arbetslöshetsskydd, olycksfalls- och yrkessjukdomsförsäkring samt familjeförmåner.
Utöver socialskyddet har arbetstagare, företagare och deras familjemedlemmar som vistas i landet tillfälligt i enlighet med förordning 1612/68/EEG rätt även till övriga sociala förmåner i det land personen arbetar. Till sådana sociala förmåner räknas i Finland bland annat barnomsorgs- och utbildningstjänster samt service för äldre som anordnas av kommunen. Kommunerna ska vid behov tillhandahålla dessa tjänster.
Förmåner baserade på bosättning
De bosättningsbaserade förmånerna i Finland är den kommunala hälsovården och sjukdagpenningen, folkpension, det vill säga de ålders-, arbetslöshets- och familjepensioner, föräldraförmåner, övriga familjeförmåner samt arbetslöshetsdagpenning som betalas ut av Folkpensionsanstalten.
Dessa förmåner är enligt EU:s direktiv 1408/71 förmåner som man oftast omfattas av enbart på grundval av förvärvsarbete i ett land som tillhör EU/EES eller ett avtalsland. I Finland ändrades tillämpningen av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet dock den 1/8-2004. En arbetstagare/företagare som kommer till Finland från ett annat nordiskt land omfattas endast retroaktivt av bosättningsbaserad social trygghet om arbetet varar i minst fyra månader. Observera alltså att om anställningsförhållandet i Finland varar i mindre än 4 månader har arbetstagaren inte rätt till bosättningsbaserade förmåner i Finland.
Efter fyra månader betalar Folkpensionsanstalten ut bosättningsbaserade förmåner till personer som arbetar tillfälligt i Finland och som kommit från ett annat nordiskt land i enlighet med Fpa:s regler, som du hittar på Fpa:s webbplats under rubriken (EG-förordning 1408/71 och FPA-förmånerna).
Förmåner baserade på arbete
Den socialförsäkring man får genom förvärvsarbete ger en rätt till arbetsrelaterade förmåner som betalas ut i det land man arbetar i. I Finland består dessa förmåner av arbetspension, det vill säga ålders-, arbetslöshets- och familjepensioner samt ersättning för arbetsskador och –olyckor som betalas ut av privata försäkringsbolag.
Fastställande av skattskyldighet
När det gäller beskattning är huvudregeln att den obegränsade skattskyldigheten består i det land som betraktas som personens primära bosättningsland. Om personen arbetar i ett annat land över halva delen av året kan personen även vara obegränsat skattskyldig i det land han eller hon arbetar.
Obegränsad skattskyldighet innebär att personen är skyldig att betala skatt på inkomster både i det land man bor i och på inkomster från annat håll. Begränsad skattskyldighet betyder att personen endast är skyldig att betala skatt i det land där han eller hon får sina inkomster. Det nordiska skatteavtalet förbjuder dock så kallad dubbelbeskattning. Om du behöver mer information om beskattning den gemensamma nordiska skatteportalen (e-Tax).
Hittade du inte vad du sökte?
Senast uppdaterad 23.02.2010